Livet i stadsdelen Alna

Att läsa boken som svensk ”outsider” har varit intressant eftersom den ger en inblick i den norska offentliga debatten och i några av de sociala dilemman invånarna försöker hantera i denna förort till Oslo.

Invandring är ett av de stora samtalsämnena i det ”nya” Europa som växt fram de senaste decennierna. Frågorna är många. Vad är mångkulturalism? Är ett mångkulturellt samhälle möjligt? Håller det på att växa fram etniska enklaver, så kallade ”parallellsamfund”, i europeiska storstäder? Är det framväxten av kosmopolitiska samhällen vi bevittnar där människor rör sig som fisken i vattnet över etniska och kulturella gränser?

BETONG. De sociala förändringar som följt av flykting- och anhöriginvandring är primärt ett urbant fenomen. Ett vanligt mönster är att ”den Andre” av olika skäl har bosatt sig i städernas periferier som byggdes för att komma till rätta med bostadsbrist och dålig standard på boendet. Historiskt har den här typen av urbana områden ofta fått utstå kritik för att vara omänskliga platser byggda i betong med funktionalistisk arkitektur. Idag används dessa ”ghetton” som exempel på hur man i Europa har misslyckats med att inkludera invandrare i de etablerade nationernas ekonomiska och sociala liv.

LIVET I ALNA. I den här antologin, som bygger på forskningsprojektet ”Inclusion and Exclusion in the Suburb”, blir livet i stadsdelen Alna utanför Oslo belyst ur flera perspektiv. Socialantropologerna är i majoritet men även historiker, religionsforskare och kulturarbetare har bidragit med artiklar. Innehållet i boken består av olika fallstudier där själva platsen, Alna, är det som binder samman texterna. Etniska likheter och skillnader, föräldraskap, språkets betydelse, föreningsliv, religion, massmediala representationer av förorten och miljö är några exempel på teman.

De flesta bidrag är empirinära till sin karaktär och här finns en förhållandevis stor mängd citat och observationer som illustrerar livet i stadsdelen. Kontrasten mellan det ”gamla” och det ”nya” Norge förmedlas på ett tänkvärt sätt av en serie fotografier och av intervjuer med personer som skildrar hur de subjektivt upplevt förändringarna över tid. Att läsa boken som svensk ”outsider” har varit intressant eftersom den ger en inblick i den norska offentliga debatten och i några av de sociala dilemman invånarna försöker hantera i denna förort till Oslo.

BRÄNNBARA TEMAN. Den etniska segregationen är en politisk besvärlig fråga att hantera. Risken vid ”felsägning” är att man infogas i ”fel” position i den polariserade debatten om migrationens förtjänster och nackdelar. I den här boken har dock författarna lyckats hålla sig på den ”rätta” sidan genom att i mångkulturalistisk anda undvika alltför brännbara teman. Elisabeth Eide och Thomas Hylland Eriksen tar upp vissa svårigheter i kapitlet om det ”nye Norge” men endast som en del av den större inramningen och inte som ett forskningsintresse. Som läsare av boken kan man dra slutsatsen att det finns vissa strukturella likheter mellan segregationen i Norge och i andra europeiska nationalstater. Samtidigt förmedlas bilden att problemen i Oslo är mindre dramatiska än i t ex Frankrike, Storbritannien och Sverige.

EN BRIST. Boken har titeln ”Den globale drabantbyen” men det är tyvärr ett tema som i stort sett är utelämnat i boken. Det lokala livet i stadsdelen är givetvis viktigt att förstå men vilka transnationella relationer är invånarna i Alna inbäddade i med avseende på etnisk tillhörighet och religion? Annan forskning har visat att exklusion och inklusion är mer komplicerat än att endast handla om att invandrare är ”utanför” nationalstatens arbetsmarknad. De är också ”innanför” etniska och religiösa strukturer som på olika sätt står i motsättning till integration i konventionell mening.

Det ”globala” i boken befinner sig inom ramen för den norska territorialgränsen och är huvudsakligen ett ersättningsord för ”invandrare”. Men om vi ska förstå framväxten av ett nytt Europa är det viktigt att också studera plats i utvidgad betydelse. Det är en brist att boken i sin helhet är så hårt fokuserad vid lokala frågor men det är ingenting som förtar värdet av de individuella bidragen.


  
 

Av Aje Carlbom
Publisert 18. des. 2012 10:25 - Sist endret 18. des. 2012 10:25